På vår väg mot Dunedin passerade vi ett område som heter Goodwood.
Nattens dimma började släppa taget och gryningsljuset gjorde sitt, så jag var tvungen att prova fota i farten och hoppas de är någorlunda bra i kvaliteten.
På den här sträckan var det berg och dalar med slingrande vägar där trafiken rullar på fint. Man får släppa fram dem som kommer bakom emellanåt, känner ingen stress och omgivningen är vacker. Hemma hade tutorna gått varma, här vet jag inte ens om människorna vet vad de är till för 😆.
Incheckningen på Hotel St Clair var klockan 14.00, så vi åkte ut på Otago Peninsula och stannade till vid Glenfallach för att se på trädgården. Det är egentligen lite sent på säsongen, men lite fick vi se.
Vårt slutmål på halvön var Royal Albatross Center, men det var så mycket trafik och vägarbeten att vi valde att åka tillbaka till stan.
Dunedins centralstation besöks av många turister där de flesta även tar en åktur på de kända rälsen. Vi nöjde oss med att titta runt i byggnaden där NZ Sports Hall of Fame samt ett konstgalleri fanns.
På framsidan av stationen fanns en tidstypisk liten trädgård.
Vi kunde checka in på Hotel St Clair lite tidigare och bestämde oss på plats att stanna två nätter. Hur ofta får man ett sånt här välkomnande? 😁
Vi har havsutsikt från balkongen (utan att behöva använda spegel och pall), hotellet är fräscht och en lite bättre standard. Rekommenderas varmt! 😎
Promenaden längs esplanaden och bort mot stranden var kort men väldigt behaglig, trots blåsten.
Ett gäng unga killar och tjejer gick i en surfingskola, så de var ute i vågorna i omgångar. Windsurfing och vattenskidor har jag sysslat lite med, men det var i början på 90-talet, alltså ett annat liv 😎🤙🏻
Nu är klockan strax 23.45 och det är dags att sova. Jag önskar er en fortsatt bra dag där hemma 😃.
Lämna ett svar