Wellington by night är livligt och stökigt. På dagen är det något annat. På agendan fanns bland annat museet Te Papa, som finns med på listan av världens topp 10. Det passade sig extra bra med tanke på vädret.
När jag började titta på de olika utställningarna förstod jag varför. Det är inte vanliga montrar som vi är vana vid, där man går tyst på rad och tittar på en tingest, läser en kort beskrivning och går vidare (gärna i ett för dämpat ljus och dålig luft).
På Te Papa är mycket interaktivt och allt känns genomtänkt. Det var en hel del som man inte fick fotografera, som Maoriernas utställning.
När jag stod under denna fågeln var det riktigt äckligt. Känslan av att bli anfallen var… överhängande.
Lämna ett svar