Två huvudstäder

Min syster, Jessica, och jag åkte iväg en vecka på semester till London och Paris, med tåg mellan städerna.

Fin målning på Landvetter flygplats.

LONDON
Som den turist man är tar man bilder på typiska saker för det land eller den stad man besöker. Som här – telefonkiosker och ängeln på statyn som pryder Shaftesbury Memorial FountainPiccadilly Circus.

Dahlia vid Duck Island Cottage.

St Margaret’s Church
Den första gången en kyrka uppfördes här var på 1100-talet av benediktinmunkar, men den fick byggas om på 1400-talets slut på grund av den var i ett dåligt skick. St Margaret’s Church vid Westminster Abbey är den tredje kyrkan som byggts på samma plats. Den nuvarande öppnade sina portar 1523 och sedan år 1614 har St Margaret’s varit församlingskyrkan för det brittiska underhuset, House of Commons.

Vi besökte aldrig St Margaret’s på grund av de oändliga köerna och vi orkade inte stå och vänta i värmen. Jag gillar rosettfönster och detta hade jag velat se från insidan, då ser man färgerna!

Westminsterpalatset
Eller parlamentet, ligger på Themsens västra strand och här syns Viktoriatornet, sett från ”baksidan”. Det är 98,5 meter högt och är det största av de tre tornen.

Westminster Abbey
Ett av mina favoritställen var det medeltida The Queen’s Diamond Jubilee Galleries som hade legat gömt i över 700 år och har använts som ett förvaringsutrymme under årens lopp. Det öppnades för allmänheten den 11 juni 2018 för första gången sedan det byggdes på 1200-talet.

Här finns en stor samling föremål att se, bland annat en krigarrustning som tillhörde kung Henry V (1386-1422), han ligger dessutom begravd i katedralen.

Man får en fantastisk utsikt över katedralgolvet (sexton meter nedanför) och över Houses of Parliament. Man fick inte lov att ta kort, men jag kunde ju inte hålla mig.

Westminster Abbey.

En promenad tog oss förbi det kungliga palatset där det var enorma folkmassor som stod och väntade. Vi hade ingen större tanke på varför då vi var helt inne i vårt samtal om de engelska kolonierna. Plötsligt hör vi hästar närma sig – det var dags för vaktombyte vid palatset.

Trots värmen på 32 grader fick vi en rejäl promenad som tog oss förbi Serpentine Lake i Hyde Park. Där fick vi se det här konstverket av Christo. Den har fått många negativa reaktioner, så Londonborna är nog glada när den försvinner i september.

’Mastaba’ tillverkat av 7 506 tunnor.

Kleopatras nål
Egypten med sin långvariga historia har alltid fascinerat mig. Det var en självklarhet att vi skulle titta på Cleopatra’s Needle som står vid Themsen.

Jag har läst någonstans att denna obeslisk är en av tre som delar samma namn. Nu när jag googlade står det att Egyptens regent gav den till engelska kronan år 1819, men de tycktes inte ha pengarna för att kunna frakta den till England. Obelisken har en gång i tiden stått i Heliopolis omkring 1450 f.Kr, för att sedan ha flyttats till Alexandria där Kleopatra hade byggt ett tempel, Caesareum, för att hedra Markus Antonius och Julius Caesar, år 12 f.Kr.

Denna obelisk fraktades från Alexandria i en stålcylinder först 1877, men som övergavs i Biscayabukten efter en svår storm, men den återfanns så småningom och kunde resas i London år 1878.

Sfinxerna, som finns på två sidor av obelisken, är designade av en engelsk konstnär. Inskriptionerna på deras bröst säger ”netjer nefer men-kheper-re di ankh”, vilket översätts ungefär som ”den gode guden, Thuthmosis III gav liv”.

Vår sista middag i London bestod av Fish n’ Chips med en äppelpaj och glass till efterrätt.


PARIS
Tåget mellan London och Paris gick snabbt och händelselöst förbi. Det var et väldigt smidigt sätt att ta sig mellan dessa huvudstäder och jag kan utan tvekan tänka mig att göra samma resa igen.

Paris levererade en stökig miljö i vårt distrikt och hotellet var en stor besvikelse. De uppgav fyra stjärnor, men förtjänade max två på grund av den mycket trevliga personalen.

Fina sevärdheter fick vi däremot se när vi gick ut från vårt område, bland annat katedralen Notre-Dame de Paris. Den första kvällen gick vi ner mot Seine och vidare längs med kajen för att se Notre-Dame.

Notre-Dame de Paris i skymningsljus.

Paris parker/trädgårdar

I Paris finns många små parker som lättar upp storstadskänslan. I just denna parken, Luxemburg-trädgårdarna, står en staty föreställande en dansande faun. En sak jag reagerade över är att denna faun har människofötter när han egentligen borde ha ben, svans, klövar och horn som en getabock. Om man nu ska gå helt efter traditionen. Oavsett vilket så är det ändå en fin staty!

Saint-Sulpice
Kyrkan Saint-Sulpice är den näst största kyrkan i Paris och är en av de platser som återfinns i Dan Browns bok Da Vincikoden. Framför kyrkan, på Place Saint-Sulpice, står Fontaine Saint-Sulpice, med statyer förställande fyra biskopar som levde och verkade på 1600- och 1700-talen.

Det var väldigt varmt, så vi tog en paus med en kopp kaffe, kallt vatten och glass på ett kafé innan vi gick vidare. Det är så hett att man ser asfalten ånga på sina håll. Vi höll oss mest i skuggan och höll blicken i fjärran där Eiffeltornet syntes allt mer.

Eiffeltornet
La Tour Eiffel, som tornet heter på franska, är tillverkat av järn i så kallat fackverkskonstruktion. Det stod klart 1889 för att representera världsutställningen Exposition Universelle för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen.

Tornet i sig är ursprungligen 300 meter högt, men år 1959 placerades en 24 meter hög TV-mast på toppen.

Eiffeltornet består av ca 12 000 järnbalkar som är sammanfogade med hela 2,5 miljoner nitar. Tornet väger ca 10 100 ton! Sverige har varit inblandat i konstruktionen: Nitarna tillverkades nämligen på Borgviks bruk med järn från Saxå Bruk i Värmland. Borgviks bruk var även en av leverantörerna av järnbalkarna.

Namnen som är ingraverade på första våningen är franska vetenskapsmän och bokstäverna är ca 60 centimeter höga. Byggmästaren, Gustave Eiffel, lät som erkänsla för deras vetenskapliga och tekniska bedrifter låta deras efternamn pryda det praktfulla tornet. I början av 1900-talet blev namnen övermålade, men dessa togs fram igen när tornet restaurerades 1986-1987.

Tornet är beläget på Champ de Mars, en park som är uppkallat efter Marsfältet i Rom. Området har ursprungligen använts för militärträning och namnet syftar på den romerska krigsguden Mars.

Vi gick aldrig upp i tornet, det var på tok för långa köer, men kanske nästa gång? =)

Tio intressanta fakta om Eiffeltornet

  1. Eiffeltornet byggdes klart den 31 mars 1889.
  2. Eiffeltornet har fått sitt namn efter den franske ingenjören Gustave Eiffel vars företag byggde tornet.
  3. Tornets arkitekt var Stephen Sauvestre.
  4. Om det är tillräckligt varmt väder kan stålet i Eiffeltornet expandera så tornet blir 15 centimeter längre än vid kallt väder.
  5. Reparering av tornet, vilket sker var sjunde år, kräver ca 60 ton färg.
  6. Målning av tornet görs enbart med pensel och utförs av 25 målare. Arbetet tar ca 18 månader.
  7. Tornet rör och böjer sig ibland 6 till 7 centimeter i vindens riktning.
  8. Marget Thatcher och Eiffeltornet delar smeknamn: La Dame de Fer – Järnladyn.
  9. Sedan det öppnades har över 250 miljoner personer besökt tornet.
  10. Tornet är uppfört på Champ de Mars – Marsfältet.

På kvällen hittade vi en mycket mysig gata, Rue Du Pot de Fer, med många restauranger och gatumusikanter. Vi satte oss på en uteservering för middag, en väldigt god sådan kan tilläggas. Vi diskuterade vad vi ville göra under morgondagen när en äldre herre i stråhatt kommer flanerandes med ett dragspel. Det var trevligt de första minuterna, men volymen ökade och han ställde sig inte så långt bort, så varken vi eller paret intill kunde prata.

Luxorobelisken
Mitt på Place de la Concorde står Luxorobelisken som är en av två obelisker vilka restes av Ramses II omkring 1250 f.Kr. Den andra står kvar på sin plats utanför templet i Luxor i Egypten. Båda obeliskerna skänktes till Frankrike år 1829 av Muhammed Ali, Egyptens vicekung, men bara en forslades till Paris där den restes 1836. År 1998 placerades en förgylld pyramidion på toppen av obelisken.

Katedralen Notre-Dame
Cathédrale Notre-Dame de Paris, betyder ungefär ”Vår frus katedral i Paris”. Byggnaden uppfördes mellan åren 1163 och 1345 på ön Île de la Cité i floden Seine.

Något av det viktigaste att föreviga på bild är gargouiller, eller vattenkastare, som pryder fasaden. Man kan tro att de har funnits där från början, men faktum är att de sattes dit på 1800-talet när man genomförde en övergripande restaurering. Jag tror att det har varit över 200 stycken på byggnaden, men flera har gått sönder med tiden. Lite fräcka är de ändå =).

Jag måste säga att jag är mer imponerad av katedralens utsida än insida. Vi gick runt hela kyrkan innan vi gick in i den och det fanns så mycket att titta på. Insidan är som de flesta andliga byggnader inredningsmässigt ;).

Nedan är ett av tre rosettfönster där detta är en av de två som gjordes i mitten av 1200-talet.

Denna fantastiska byggnad har varit platsen för många händelser, här är några:

  • 1431 – Henrik VI av England kröntes till kung av Frankrike
  • 1537 – Jakob V av Skottland gifte sig med Madeleine av Valois
  • 1804 – Napoleon Bonaparte krönte sig till kejsare
  • Jeanne d’Arc blev saligförklarad (år 1920 blev hon helgonförklarad)

En bild på floden Seine får avsluta detta långa reseinlägg. =)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *