Jag och Miikka åkte upp till Norge för lite vandring och kom fram till vår hytte som vi hade hyrt på eftermiddagen. Han började bädda och jag packade upp maten och skulle börja förbereda en matsäck eftersom vi ville ta en kort tur direkt.

Ur knivfodralet gled kockkniven ut och knivskaftet slog i en stolsrygg som stod intill och föll sedan med eggen ned mot golvet. Av ren instinkt skulle jag fånga den och eggen borrade sig in vid lillfingret, i vecket mellan fingret och handloven.

Jag blödde inte omedelbart utan såg bara ett hål och säger lugnt till Miikka att:
”Det här behöver nog sys.”
Han förstod inte vad som hade hänt först där han stod och skakade täcket rätt i påslakanet. Han kom bort till mig och frågade om jag kunde böja på fingrarna och det gick bra – bortsett från fingertoppen, så Miikka sa att böjsenan med all säkerhet hade skurits av.

Miikka satte förband på såret som hade börjat blöda och så gick vi över till hyresvärden för att fråga var närmaste läkarmottagning fanns. Det var bara att åka åtta mil tillbaka igen. Vi behövde inte vänta länge innan en läkare tog emot oss på mottagningen som sa att det inte var något allvarligt och jag fick välja att få såret sytt eller tejpat, med tillägget att om det inte skulle bli bättre tills jag kom hem till Sverige igen så fick jag uppsöka läkare.

Trots flera frågor om jag ville åka hem igen, så nekade jag, jag ville gå på tur uppe i kalfjällen. Det dunkade i handen så fort jag ansträngde mig lite, trots det var det skönt att njuta av naturen och tystnaden.

Operation

Väl hemma uppsökte jag vårdcentralen och fick en remiss till Sahlgrenska och där konstaterades det jag/vi redan visste, att böjsenan hade skurits av och att en operation var nödvändig.

Under tiden som sköterskorna la om handen efter operationen berättade kirurgen att den nedre delen av senan hade smitit ner till handloven. En av sköterskorna kunde, tack och lov, trycka upp den! Hon måste ha varit väldigt hårdhänt för jag hade väldigt ont just över handflatan när bedövningen började släppa. Hade hennes envishet inte gett resultat hade de fått öppna mitt gamla operationsärr i handflatan och nedåt från när jag opererades för karpaltunnelsyndrom.

Bilden tog jag på sjukhuset efter att gipset hade stelnat. Sex veckor med gips och träningsanordning och tolv veckors sjukskrivning.

En gång i timmen ska jag lossa på ringen nedtill, sträcka på mina stela fingrar och sen slappna av och dra ner dem med gummibanden igen. På morgonen är det rent helvete…

Sjukgymnastik på Sahlgrenska gäller och det är lite lustigt ändå: Miikka skar av sin böjsena på samma hand och finger flera år tidigare (han rensade fisk och är vänsterhänt). Nu visar det sig att det är samma sjukgymnast jag träffar och hon blev mäkta förvånad över att två personer i samma hushåll råkar ut för detta.