Jag och Miikka åkte upp till Norge för lite vandring och kom fram till vår hytte som vi hade hyrt på eftermiddagen. Han började bädda och jag packade upp maten och skulle börja förbereda en matsäck eftersom vi ville ta en kort runda direkt.
Ur knivfodralet gled kockkniven ut och knivskaftet slog i en stolsrygg och föll sedan med eggen ned mot golvet. Av ren instinkt så skulle jag fånga den och eggen borrade sig in vid lillfingret, i vecket mellan fingret och handloven.
Jag blödde inte direkt utan såg bara ett hål och säger lugnt till Miikka att: "Det här behöver nog sys." Han förstod inte vad som hade hänt först där han stod och skakade täcket rätt i påslakanet. Han kom bort till mig och frågade om jag kunde böja på fingrarna och det gick bra - bortsett från fingertoppen.
Miikka satte förband på såret som hade börjat blöda och så gick vi över gatan och bort till hyresvärden för att fråga var närmaste läkarmottagning fanns. Det var bara att åka 8 mil tillbaka igen.
Vi behövde inte vänta länge innan en läkare tog emot oss på mottagningen och han sa att han kunde sy eller tejpa, blev det inte bättre tills jag kom hem till Sverige igen så fick jag uppsöka läkare. Miikka visste redan att böjsenan var av och jag hade ju mina aningar om detta också såklart. Jag fick tejp på såret och trots att Miikka ställde frågan flera gånger om jag ville åka hem till Göteborg igen, så ville jag ändå gå på tur, men det fick vänta till dagen efter.
Trots att det dunkade i handen så fort jag ansträngde mig lite, så var det skönt att röra på sig. Det är otroligt fint uppe i kalfjällen =).
Avskuren
Väl hemma så fick jag en remiss till Sahlgrenska och där konstaterades det jag/vi redan visste, att böjsenan hade skurits av och att en operation var nödvändig.
Kirurgen befarade att den nedre delen av senan hade smitit ner till handloven, men sköterskan kunde, tack och lov, trycka upp den! Hon måste ha varit väldigt hårdhänt för jag hade väldigt ont över just handflatan när bedövningen började släppa. Hade hennes envishet inte gett resultat hade de fått öppna mitt gamla operationsärr i handflatan och nedåt från när jag opererades för karpaltunnelsyndrom.
Bilden tog jag på sjukhuset efter att gipset hade stelnat. Sex veckor med gips och träningsanordning och tolv veckors sjukskrivning =(. Med jämna mellanrum så ska jag lossa på ringen nedtill, sträcka på mina stela fingrar och sen slappna av och dra ner dem med gummibanden igen. På morgonen är det ett helsike...
Sjukgymnastik på Sahlgrenska gäller och det är lite lustigt ändå:
Miikka kapade sin böjsena på samma hand och finger flera år tidigare. Nu visade det sig att det är samma sjukgymnast jag träffar och hon blev mäkta förvånad över att två personer i samma hushåll råkar ut för detta.